Mindfullness för kränkta liberaler

Jag trodde länge att det inte fanns något värre än framgångsrika människor som tror att de fortfarande är underdogs enbart på grund av erfarenheten att de aldrig fick hångla på högstadiet, oavsett status och klass idag. Det ständiga ältandet av ens egen nördighet, utsatthet och att förbli oskuld upp på gymnasiet och inte fick man någon credd för att man inte sa hora och höll tjejers hår när de kräktes inte.

Det var innan jag upptäckte liberalers tendenser att i tid och otid hänvisa till Gången de blev kränkta av en vänsterperson. Det är ofta en erfarenhet som ligger relativt långt tillbaka i tiden, det utgörs av en enskild person och en rimlig tanke vore att just denna person kanske var en idiot. Denna rimlighet hindrar dock inte diverse liberaler, högerväljare och Timbroskribenter att dra på fulla växlar kring exempelvis den gången då en full R:are på en gymnasiefest sa att tjejer inte borde raka benen eller en ABF-gubbe skällde ut en för att man ville riva LAS. Indignerat dras den jobbiga erfarenheten av en inskränkt och icke-tolerant vänsterperson upp med slutklämmen: Vänstern är såna.

Det här är intressant på flera sätt. För det första är gruppen som gärna drar upp personliga erfarenheter som exempel på att den breda vänstern är en särskilt inskränkt, sekteristisk, icke-tolerant och humorlös grupp samtidigt en grupp som gärna skriker ”generalisering!” så fort man försöker säga någonting om makt mellan grupper i samhället. Här ska inte tjatas om män och kvinnor och klass och rasism och bögar, alla är faktiskt individer. Bara för att du har blivit våldtagen, sextrakasserad, städar mer än din man, lider av ätstörningar och jobbar dubbla skift inom vården med en ständigt värkande rygg för en skitlön behöver det inte ha med patriarkatet att göra. Det är dina individuella erfarenheter, du har väl haft lite otur bara!
Men när det kommer till den elaka och inskränkta vänstern verkar det inte finnas någon hejd på generaliseringarna man kan göra. Det är inte konstigt att den svenska vänstern går knaggligt när den uppenbarligen enbart består av grottmänniskor med total avsaknad av social kompetens och hyfs som går runt och kränker folk till den milda grad att de tio år senare måste twittra om det i någon slags Timbroversion av #prataomdet.

För det andra är det här en grupp som inte är sen att raljera över andras erfarenheter eller problem. ”Lättkränkt” är deras värsta skällsord och ”höhö” den vanligaste undertonen i det de skriver. Men när det handlar om den där fulla R:aren på fest eller arga vänsterpartisten på parmiddagen då är den egna offerkoftan sorterad långt in i garderoben. Då är det plötsligt en Mycket Viktig Erfarenhet Som Säger Någonting Om Vänstern.

Jag vet inte vad det är ni vill. Tårta och medalj som kvitto för att ni är intelligenta och trevliga, fast ni röstade för nedmonteringen av allt vad social trygghet heter? Ett intygande om att jag minsann inte är sån, jag har faktiskt flera liberala vänner och äääälskar högerväljare (jfmr både ”jag har flera homovänner” samt feminister som måste bedyra att de älskar män)? Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa er här.

Såhär ligger det nämligen till: Det är ibland jobbigt att ha åsikter. Folk håller inte med en, folk tycker att man är dum i huvet, folk är ibland idioter.
Det är jobbigt att vara vänster och det är jobbigt att vara höger och allra bäst vore det väl om vi alla var pissljummet blandpolitiska som tryckte like på det mesta och ibland provocerade lite lagom innan vi återigen kunde ses på ett mingel och skåla i cava över att vi ändå är himla smarta och gillar varandra allihop.
Att bara uppmana er till att ta av er offerkoftan känns taskigt när det är uppenbart att dessa erfarenheter satt spår som behöver bearbetas. Ältande är dåligt för både den mentala och fysiska hälsan, då det skapar stressymtom och oro. Negativa känslor behöver bemötas och arbetas med.
Därför ska jag nu berätta om ett knep jag lärde mig när jag började gå i terapi i stället för att blogga om att jag aldrig fick hångla på högstadet.

Nästa gång du känner ett behov av att dra upp en händelse med en vänsterperson som gjorde dig ledsen.
1. Ta emot känslan. Döm den inte, bli inte rädd. Låt den komma. Känn efter hur kroppen känns. Gå in i situation du befann dig i. Vad kände du då någon vänsterpartist slängde ur sig något taskigt om att du genom din röst hjälpt till att nedmontera trygghetssystemet? Gå in i den känslan. Stanna i den.
2. Handla inte efter impulser. Du kommer att vilja fly känslan. Kanske genom att twittra och hoppas på RT från Johan Ingerö, skriva tre sidor i DN Kultur, skicka in en text till Newsmill eller nicka i samförstånd med Timbroskribenter. Gör inte det. Våga stanna kvar.
3. Släpp taget om känslan. Säg till dig själv: Jag får gå vidare nu. Du kommer inte att kunna göra det direkt, men när du gjort den här övningen vid flera tillfällen känns det lättare att hantera. Kanske kan du till slut inse att det var då och försonas med minnet av den kränkande vänsterpersonen.

Lycka till alla liberaler där ute!

Google pics vågar säga sanningen!

Pär Ström har idag på Genusnytt utarbetat en helt fantastisk metod för att reda ut hur kritiska tillmälen och förolämpningar ska verifieras. Man bildgooglar helt enkelt tillmälet – i detta fall “pisshuve”- och jämför med en bild på sig själv. “Jag är inte så lik ett pisshuve”, kommer Pär Ström därmed fram till. Denna metod inspirerade mig till att göra samma sak med några av alla de begrepp jag fått kastat efter mig som feministisk vänsterdebattör.

För att verkligen kunna göra en rättvis jämförelse publicerar jag först en relativt nytagen bild på mig själv.
IMG_3333






Nu följer de vanligaste hatbegreppen riktade mot mig och sökresultatet på google pics.

1. Fitta

fitta
Några fina blommor på en tavla, inhandlade på Ikea av någon som fullständigt saknar intresse för estetik. Ev lite lika en fitta, inte så lika mig.








2. Hora

hora
En klocka. Inte så lik mig.










3. Kommunistkramare

kommunistkramare

GU VA GOTT DET SER UT!!! Älskar kommunistkramare med fetaost! Dock inte så likt mig det här heller.










4. Genusideolog

genusideolog
Några porslinsfigurer och lite grejs av någon med mindre lyckad estetiklösning i hemmet. Eventuellt är jag lite lik ankan.






5. Manshatare

manshatare
Sjukt snygg! Önskar jag var lik, men nej.










6. Del av det genusindustriella komplexet

del-av-det-genusindustriella-komplexet
Axessredaktören Johan Lundberg är en nyckelkompetens i det genusindustriella komplexet. Vi har båda ganska höga pannor och är blonda. Kanske lite lika ändå?





7. Bitter feminist som hatar män

bitter-feminist-som-hatar-män
Men Göran Hägglund, hur är det fatt? Saknas pojkvän? Har inte ett sådant vinnarleende som Hägglund, men vi klär båda i kostym.









8. Bitter manshatare som fått för lite kuk

bitter-manshatare-som-fått-för-lite-kuk
Jaha. Där står dom, dom bittra kaninjävlarna och konspirerar mot mansrörelsen. Gulliga, men inte så lika mig.






9. Mansförtryckande

mansförtryckande

Nejmen, vad hände nu? Det där är ju…Pär Ström. Eftersom vi inte är så lika varandra har vi äntligen fått ett svar kring det här att mitt genusarbete skulle vara förtryckande mot män. Skönt att vi äntligen fått det utrett och kan gå vidare i debatten tillslut.