Jag minns inte när jag senast skrattade såhär mycket

Det har funnits perioder i livet då jag har skrattat väldigt mycket, varje dag. Jag älskar att skratta. Jag älskar att befinna mig i sällskap där minsta sak kan ge sådana skratt att man ligger dubbelvikta och gråter tills man inte längre minns vad man skrattar åt. Mitt gängs traditionella söndagshäng brukade vara sådana. Bakfulla och utslagna låg vi sockerstinna och pratade eller spelade spel och skrattade tills vi grät. Min familj skrattar väldigt mycket skratt av samma sort. Senast som jag skrattade så mycket och så innerligt var förmodligen efter Juliagruppens seminarium tillsammans med Julia, Karin och Annan. Jag minns att jag dunkade näven i bordet för jag inte visste vart jag skulle göra av allt skratt.

De senaste veckorna har jag inte skrattat särskilt mycket. Jag har varit nere, jobbat och pluggat för mycket, träffat mina vänner oerhört sporadiskt, mest varit trött när jag träffat Gustav och den senaste veckan har jag legat sängliggande i sjukdom och feber och knappt träffat folk, än mindre haft något att skratta åt.

Så kom gårdagens nyhetssändning på TV4. Där man på allvar försöker ta upp KD och Anna Anka. Jag ligger utslagen i soffan, Gustav bredvid mig. Och jag hör för första gången någon uttala namnet Anna Anka. I ett “seriöst” politiskt inslag. Med partiledare, partisekreterare och kvinnoförbundsordförande. Alla uttalar de namnet i en seriös kontext. Och jag skrattar mig dubbelvikt, jag skrattar så tårarna rinner och hostan ramlar in i skrattet och precis när jag inte klarar av att skratta mer säger Göran Hägglund “Anna Anka” med allvarlig röst och skrattet brister igen och precis när jag hämtat mig och hostar halvt ihjäl mig har de bjudit in politiska kommentatorn Lena Smedsaas som med allvarlig röst talar om Kd och Anna Anka.
Det var en av mitt livs bästa och mest välbehövliga skrattanfall. Tack overkliga, bisarra samtid för att du bjuder på sådana skratt.
På Nyhetskanalen finns en modifierad version av reportaget. Notera partisekreteraren Lennart Sjögrens oförmåga att hålla sig ifrån en ank-ordvits i hans uttalande.