Lätt att peka finger åt Italien

I tisdags visade SVT Erik Gandinis uppmärksammade dokumentärfilm Videocracy, om medielandskapet i Italien. Precis som när filmen kom i somras, gav det upphov till förfärade diskussioner från en mängd människor i den politiska och mediala sfären. I en svensk kontext är det svårt att tänka sig en premiärminister som också sitter på makten över media.

Däremot verkar många inte ha lika lätt att se de uppenbara likheterna mellan Italien och Sverige. Den utveckling som pågår i Sverige går mer okritiskt förbi. Även här finns ett programutbud som kommit att domineras av dokusåpor och gameshows, där människor drömmer om berömmelse. Även här finns starka mediekonglomerat som styr allt mer av det mediala och litterära utbudet. Skvallertidningar erhåller en helt annan budget än vad en kritisk och djupdykande tidskrift ens skulle kunna drömma om. I Almedalen, Sveriges eget Costa Smeralda, samlas varje sommar politiker, lobbyister och journalister för att okritiskt umgås och gratisdricka alkohol ihop. SVT, som sände dokumentären, storsatsar på en okritisk rapportering kring prinsessbröllopet.

Att peka finger åt Italien är enkelt. Desto svårare verkar det vara att se den djupgående problematik som vår egen mediasfär visar upp.

Kommentar publicerad i GP Kultur 1/4