En liten antimanual för ökad frihet och jämlikhet (when keepin’ it real goes wrong)

Förra våren tolkade jag ett halvår senare i det här inlägget.
Jag var kräkless på mitt bekräftelsebehov och mitt sätt att ränna efter karlar och efter uppbrottet med mannen var jag tröttare än någonsin.

Det har de senaste dagarna slagit mig att det nu gått åt helt annat håll. Jag har också fått det påtalat och det har liksom kommit fram i rödvinssamtal med vänner att de också märkt det. Den här våren har definitivt ingenting med förra våren att göra. Den här våren beter jag mig på ett helt annat sätt. Jag kör därför En liten manual version 2 och ger några exempel på hur det låtit de senaste fyra månaderna:

Jag: Och sen har jag precis släppt en bloggbok yadayada releasefest yadayada skriver på en debutroman yadayada musikskribent yadayada.
Han: Jaha nämen åh, jaha åh vad spännande!
Vad han borde ha sagt: Alltså du är verkligen en jätteintressant människa men guess what? So am I! Och jag sitter inte här för att bekräfta ditt redan upplåsta ego så ta och lyssna på mig en stund nu va!

Jag: Och sen menar Butler då va blabla och om vi då sen tar den här teorin av Foucault då blabla *fortsätter dra tiotusen referenser*
Han: Jaha mhmm okej jag förstår
Vad han borde ha sagt: Alltså okej, om du stryker minst 75% av dina skitnödiga akademikerreferenser från den här diskussionen då kanske vi kan börja snacka på riktigt. Du använder bara alla de här källorna som härskarteknik och för att få mig att känna mig underlägsen och dum men jag har grymma åsikter jag med så shut the fuck up and listen while I’m kickin’ it!

Han: Ja och sen gick jag på gymnasiet i *insert namn på extremt pinsam byhåla här*
Vad jag borde ha sagt: Jaha där ser man *byter ämne för det var faktiskt rätt pinsamt*
Vad jag istället sa: HAHAHA åh fy fan! Och det ERKÄNNER du?!

Han: Alltså den här Johnny Cash-låten är egentligen en remake, men det är inte så många som känner till det faktiskt.
Vad jag borde ha sagt: Jaha, där ser man.
Vad jag istället sa: Men guuud, vilken tråkig information. Tror du det där imponerar på mig eller, gubbrockshora?

Han: Din lägenhet är så himla härlig. Den är så ljus och rymlig liksom, man får verkligen ro i den.
Vad jag borde sagt: Åh tack, kul att höra.
Vad jag istället sa: Men kan inte du skippa hippiecrapsnacket nu och bara ligga med mig istället?

Han: Ja och sen läste jag några år på Komvux för att läsa upp betygen.
Vad jag borde sagt: Jaha, där ser man.
Vad jag istället så: KOMVUX säger du ja *himla föraktfullt med ögonen*

Han: Vi lever ju i ett patriarkat och i ett sexistiskt samhälle, jag är så trött på alla sexistiska män som bara tar plats.
Vad jag borde sagt: Åh, kul att du är medveten om det, det här kan vi diskutera vidare!
Vad jag istället sa: Sådär säger du ju bara för att få feministfitta.

Han: Ja och sen tänker jag mig någon slags karriär som forskare
Vad jag borde sagt: Vad kul! Jag med.
Vad jag istället sa: FORSKARE! HA! Själv har man ju tänkt bli professor!

Han: Jag vill verkligen bara hålla om dig.
Vad jag borde sagt: Vad fint sagt.
Vad jag istället sa: Du menar knulla då eller?

Mina vänner, det här är bara några få exempel på hur jag de senaste fyra månaderna har dissat, hånat, förlöjligat, glåpordat och använt mig av diverse allehanda härskartekniker mot män. Inbakat i – vad jag inbillar mig varit en del charm och intresse också – har jag spottat ur mig mer eller mindre subtila saker av det här slaget.
Jag kväver mig i skämskudden just nu. Det är vidrigt.

Det här är fan ingen manual. Det här är en antimanual. Det här är vad som händer när en person som är trött på sitt bekräftelsebehov gör upp med det och istället varje helg skapar lysande exempel på vad som händer when keepin’ it real goes wrong.
Det här är definitivt ingen feministisk manual. Den är definitivt antifeministisk i den bemärkelsen att man knappast bygger jämlika relationer mellan könen genom att det, enligt gängse normer, förtryckta könet börjar bete sig som en djävla idiot mot det andra. Härskartekniker är till för att bekämpas, inte anammas av det kön som oftast utsätts för dem.

Det är skrämmande hur jag gått på och jag skäms som fan men det mest skrämmande av allt är väl att jag nästan aldrig blivit satt på plats. Bara vid ett fåtal tillfällen har jag fått mitt beteende påtalat av männen som utsatts för det. Liksom ärligt killar, hur står det till med ert bekräftelsebehov egentligen? Eller hur kommer det sig att jag har fått fortsätta hålla på såhär?
Jag menar, om beteendet genererade i att jag lommade hem med svansen mellan benen varje helg eller blev råditchad och lämnad ensam hade jag kanske lättare upptäckt det. Nu har det istället i alla nästan alla ovanstående exempel genererat i fortsatt/ökat intresse, nervösa skratt, komplimanger, hångel eller ligg.
Ni måste ju faktiskt jobba med mig här och hjälpa mig att bryta mönstret. Sätt mig på plats för fan. Ge mig lite motstånd. Eller säg i alla fall ifrån. För ärligt talat killar, ni förtjänar bättre än min lama bekräftelse, ni förtjänar faktiskt fett med respekt.

8 thoughts on “En liten antimanual för ökad frihet och jämlikhet (when keepin’ it real goes wrong)”

  1. Shiiat, jag gör precis detsamma! Har gjort i evigheter, men bara sett mej som en ärlig (ibland för ärlig) person, som människor antingern hatar eller älskar… Men det är ju så här det är, oftast iaf.. =sömnlös natt liggandes med öppen mun p g a förvåning och insikt..fan me

  2. tja, det är väl inte så att du framstår som den mest omtänksamma ragget ;) men så illa var det väl inte?! Jag vet inte om jag håller med om att det där var du och härskartekniker men ….

    Själv funderar jag fortfarande på den där (idiot)killen som jag hade en grej på g med en kort stund i höstas. Kan man förstå att han försökte ragga upp mig härom veckan, den där kvällen när jag bara sagt dryga saker och öppet dissat honom och hans attityd. Tja, om jag inte vore konstig innan hade jag definitivt blivit det nu. Eller ja, han är väl konstig helt enkelt.

    tack för bra inlägg. och om du inte gillar egoElin, dissbruden, är det väl bara att komma ihåg att inte vara riktigt lika vitriolande. Bara lite… för helt mesig ska man ju inte vara.

  3. *emma*: ja exakt samma här. keepin’ it real liksom. det svåra är att inse när jag är den kaxiga och ärliga som jag gillar och hon som faktiskt bara är elak av onödiga skäl. att det oftast är alkohol inblandat gör ju det hela inte lättare.
    åsa: nä kanske inte. men du, vad betyder “vitriolande”? jag gillar ju Ego-elin, hon tar bara lite FÖR mkt utrymme ibland.
    ano: men tack. känner att det varit en jäkla massa erkännanden från min sida senaste tiden ang. relationsbeteenden. gött att folk fortsätter läsa ändå.
    margherita: ja det är ju skitkul. det är väl det jag skäms mest över hehe.

  4. eh, nu rodnar jag eftersom jag vet att det är svengelska… och jag som trodde jag skulle klara mig bra. “Vitriolic” är att vara giftig, frätande, skarp – tja du vet som lut, brännande och göra illa.

    Och jo, jag förståratt egot blir för stort ibland – särskilt på en kväll när alkoholen hjälper till. been there, done that ;)

  5. jag kan inte låta bli att tycka det var ganska roliga dissar, och kanske lite skönt att det för en gångs skull var en brud som fick sätta folk på plats! men du har rätt i att det kanske inte är så givande för nån om man känner att man faller in i en roll som man själv skulle ogilla hos andra.
    inte för att jag nånsin tror att du skulle bli det, men mesa inte till dig bara;)
    you rock!

  6. Åsa: men hey, är det ngn som älskar svengelska så är det ju jag. saker under huden kryllar av dem. och det var ett fantastiskt ord, ska genast anamma det.
    ano: tack så mkt! jag tycker dock det är intressant att när jag vänder på steken och är dissig och använder mig av härskartekniker och avslöjer dem i ett blogginlägg får jag såna kommentarer. hade det varit samma sak om en man skrivit det här blogginlägget? liksom jag fick så jäkla mkt credd på En liten manual del ett (med rätta iofs, men jag förväntade mig att få en massa kritik för hur jag beter mig nu). men det är kanske, som du skriver, att det för en gångs skull är en tjej som sätter folk (män) på plats. och jo, jag älskar ju tyvärr min elakhet. och så länge den ger mig både credd och ligg kommer det ju bli svårt att sluta med den.
    den enda som tyckt att det var ett bra blogginlägg för att jag uppmärksammade mina dåliga sidor och att jag borde sluta med dem var min expojkvän. go figure haha.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>