Stockholm revisited

Jag mellanlandade i Göteborg några dagar mellan London och sedan nästan en veckas vistelse i Stockholm. Förutom någon intervju, lite artikelskrivande och ett och annat möte blev det någon slags förlängd semester. Det spelar ingen roll om jag jobbar i Stockholm, det är ändå inte vardag och det har visat sig efter några veckors frånvaro att det kanske var vardagen som skapade tryck över bröstet och svårt att sova. Jag älskar den fortfarande, min vardag, men lika lätt faller jag in i harvande mönster och tankegångar och rätt vad det är har jag blivit mer bitter, rastlös och kontrollmanisk i en osmickrande kombination, än vardagsälskande som jag brukar.

Stockholmsvardag är någonting helt annat. Det är mitt andra hem på Julias bäddsoffa. Rödvin, kex, bröllopsprat och Handendär som kommer hem med take away och en annan dag köper jag hem för inte ska vi väl laga mat, nej inte nu när det inte är vardag. Sedan ser vi Gilmore Girls och klappar katterna och jag känner mig så hemma att jag åker därifrån med en underlig svartsjukekänsla över att de får fortsätta äta TV-dinners framför Gilmore utan mig nu. Det är att gå ut och äta, ut och dricka vin, sms:a och orka träffa människor. Herr K. (egentligen heter han Kristian och är en nära vän från gymnasiet, men hans smeknamn hänger kvar sedan mina anonyma bloggdagar) och jag dricker vin en sen kväll på Rival och inser att det är så trevligt att vi går ut och äter och dricker lite mer vin kvällen efter. Jag träffar Hanna Fridén, Kim W Andersson och har ett ömsesidigt idolmöte med Lina Neidestam, kvinnan som tecknat mitt liv i seriealbumet Zelda och som driver med såväl antifeminism, som feministiska dogmer, som ingen annan kan göra. Jag panelpratar och dricker rosé på PKK och får äntligen träffa Eric Rosén. Jag hänger med Helena och Victor och undslipper ett “förlåt, men jag tror verkligen att jag skurit mig i armarna till den här låten” när vi lyssnar på någon gammal Placeboskiva (damn you olyckliga tonår att förstöra bra skivor).

Däremellan jobbar jag, men arbetet är aldrig tungt och sådär tuggummisegt som det har varit hemma senaste tiden. Måste jag och ska jag inte bara först och jag har ändå ingenting att säga. Jag läser bloggar, följer Twitter, men får inte samma behov av att stänga ner alla fönster i provocerad irritation och trötthet som jag haft ett tag nu. Stockholm är mer än något annat ändå rosévinsrus, soffliggande fnitter, jordgubbar och kyssar och när jag kommit hem är allt som vanligt, men ändå inte för så mycket lättare är det att andas. Jag spelar Dr Mario, vi äter Tuc Salt&Peppar och ser på How I Met Your Mother. “Stockholm är liksom din egen värld”, säger han som jag delar vardagen med innan jag faller in i en djup sömn utan mardrömmar och oro.

3 thoughts on “Stockholm revisited”

  1. Underbar beskrivning över hur man behöver en annan vardag i sin vardag då och då … och lättast blir då förstås att byta vardagsstad … och samtidigt få massa input från gamla som nya goda vänner.

    Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>