Går ut och är snygg

När jag kom hem från Stockholm blev jag förkyld och oerhört gnällig. Vardag, småkyligt och så feber och snörvel på det. This was supposed to be the summer of Elin, liksom. Men han den där jag bor med har en synnerligen bra egenskap att vägra acceptera att jag lägger mig under täcket om det inte verkligen är akut. Det är det sällan.
Oftare händer det faktiskt att det är bra med någon i ens liv som säger till en att nej, nu tar du på dig en klänning och sen går vi ut och är snygga ihop i solskenet. Han i skjorta, jag i sommarklänning och genom Majorna gick vi in till stan där han bjöd på middag på Stearin och vi sedan fortsatte till M2 där vi drack GT på den vackra uteserveringen innan vi slutligen landade på Bliss uteservering och mötte upp med bland andra Isabelle Ståhl och Lisa Magnusson. Jag var snörvlig och småtrött, men mer än något annat var det helt rätt. Vi gick ut, vi var snygga, jag blev lite lyckligare.

Sedan kom solen, friskheten och värmen. Vi fick ett andrahandskontrakt på en ljuvlig lägenhet i vackra Sannegårdshamnen. Jag hade åter pengar på kontot och en inte alltför tyngande arbetsbörda. Så kom slutligen midsommarhelgen då Göteborg återigen bevisade varför det är mitt hemma, varför jag så ofta hör Håkan Hellströms röst i huvudet när han deklarerar att han aldrig lämnar GBG. Göteborgsumgänget är kravlöst, ruffigt och spontant. Ibland lite för berusat och smutsigt, ofta slutande i nya bekantskaper, nästan alltid oproblematiskt och förbannat glatt.

Midsommarafton inledde jag och Gustav med extremt traditionell midsommarlunch. Ja, så traditionell att jag åt fisk i form av små Eldoradolik som smakade salt och sommar. Vi lyssnade på sommarsånger sjungna av Göteborgs gosskör och jag la på mormors linneduk.

DSC02936
















Efter den traditionsbonanzan marinerades det vegetariska grillspett, inväntades gäster och i stereon ut mot bakgården spelades enbart rap. Vid fyratiden började folk dyka upp och i en begynnande sol samlades vi på filtar ute på gräset och började grilla.



















Men solen gick i moln. Och blåsten blev bara värre. Jag är lättfrusen. Vid halv åtta ansåg jag att utefest var onödigt, vi hade redan gjort grillgrejen och åhh vad min stickade tröja kliade. Långsamt avreglerade vi utomhusaktiviteterna och inledde istället en hemmafest av sällan skådat slag. Massor av folk, mycket skratt.
DSC02979
















Plötsligt hördes skrålande från min gamla barndoms-stereo modell minsta inifrån köket. Jag kikade in och fann sjutalet män i vild dans medan de sjöng med i Destinys Child-hits och vrålade amma sövajvö i kör.



















Efter en stund började jag och en av de mer indiefierade gästerna tröttna på att R.Kelly blev dansgolvsnorm och gjorde en rockad. Vi knuffade bort exet som DJ, satte på Bigmouth Strikes Again och det blev indiedansgolv och bröl av alltihop. Allt slutar i något slags DJ-battle mellan mig och exet som förvisso var lyckat, men borde skett på något annat än en gammal CD-spelare.

Jag hade sagt innan midsommar att jag ville ha en technofri kväll, att jag absolut inte tänkte följa med på svartfest ända borta i Delsjön och varit rabiat hatisk mot idéen. Sedan hände kärlek, spontanglädje och en del rosévin. Plötsligt satt jag på en spårvagn med Gustav, John och Chia som varit de Delsjödrivande och ska jag erkänna sanningen berodde det till viss del på att den förstnämnda herrn precis gått in i epic kärleksmode och bedyrade mitt fantastiska jag i tid och otid. I’m so easy, men alternativet att gå och lägga sig föll rätt platt mot att sitta på en spårvagn och fnittra medan han där bredvid upprepade meningar som “Du är så bra på att dansa! Jag älskar dig!”, “Du är så himla cool! Jag älskar dig!”, “Du är så bra att leva med! Jag älskar dig!” och så vidare. Faktumet att slutdestinationens hållplats och gata hette Bögatan gav såklart upphov till det vanliga fnittrandet och höhöandet i sällskapet innan vi var framme.

Promenaden från hållplatsen till Delsjön brukar vara långtråkig och urtrist. Den här gången fick jag låna en mp3-spelare, Chia sa “lyssna på det här” och plötsligt gick jag på en mörk skogsstig med disco på hög volym i öronen. Det kunde ha känts klaustrofobiskt med discon som stängde ute alla ljud och mörkret som omgärdade mig. Istället var det bara tryggt och vackert. Jag gick och smådansade för mig själv hela vägen fram till festen.


















Jag vet inte hur timmarna på festen passerade. Jag dansade aldrig. Istället skrattade jag väldigt mycket, satt i gräset med John och Chia, pratade och diskuterade. Jag träffade Kristoffer Viita med sällskap och drev runt med dem. Plötsligt hade solen gått upp och ljuset var dag.




















Under tiden ägnade sig Gustav åt att dansa i någon slags Puck i En midsommarnattsdröm-style.


















Vid femtiden gav vi upp och började dra oss hemåt. Vi hann med att kissa bakom ett varsitt träd, utan att tänka på att det var fullt dagsljus och vi knappast var diskreta. Jag har å andra sidan gjort det till någon slags vardagsfeministisk grej att dra ner byxorna lika obekymrat som män och skvätta lite varstans. Jag har även varit på väg att störta baklänges nerför Skansberget när jag suttit på huk och enbart hållit fast mig i några kvistar, lätt desperat. Men jag har aldrig tidigare trillat åt sidan när jag suttit på huk, legat och sprattlat med röven i vädret medan någon stått intill (dvs Gustav) och vikit sig av skratt. Den var i alla fall ny.

Vi tog en taxi hem och plockade upp två unga män som satt på varsin sida om mig och var så fascinerade av nylontyget på mina strumpbyxor att de var tvungna att känna på det. Efter att de hoppat av hann jag somna i baksätet innan vi släpptes av i ett obarmhärtigt solsken. När vi ramlade hemåt den sista biten mötte vi en morgonjoggare. Jag har sällan känt mig som en så depraverad människa som i det mötet.

På midsommardagen masade vi oss ut i solskenet och mötte upp med Teresa och Marta Axner med vän. Vi åt av våra festrester, sörplade vattenmelon och pratade TV-serier.


















Helgens sista smygsemester blev en tur till Delsjön i dagsläge. Redan vid halv tolv var jag och Gustav bänkade i gräset med matsäck och dagstidningar och en stund senare kom Johanna och Magnus.

Jag vet inte om det är min barndom av husvagnssemestrar på diverse svenska campingar i södra delarna av Norrland, men få saker gör mig så lycklig som tallskogsdoft och insjöar. När Delsjön var tillräckligt varm (enligt mina definitioner, som uppvuxen med Storsjön som badsjö) på eftermiddagen simmade jag en stund, låg och flöt på rygg och jag var så glad som jag blir av att bada.

Den episka sommardagen slutade med grillning hemma hos oss. Tack vare exet hade vi lite bättre koll på grillen den här gången och jag fick dessutom färsk koriander på mina halloumibitar. Nu är jag rödbränd, trött och mycket glad. This is the summer of Elin.

8 thoughts on “Går ut och är snygg”

  1. Va roligt att ni flyttar till Sannegården! Tror att du kommer att trivas utmärkt, om du nu inte saknar Majorna alldeles för mycket. För även om vi har nära till vattnet här så kan jag tycka att hela Eriksbergsområdet skulle må bra av lite “själ”. =)

  2. Jäklar vad bra du skriver! ja gillar´t!
    Kul att läsa om alla ställen i Göteborg du hänger runt på, eftersom jag bor här också!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>