En bedövad generation

P-pillret har fyllt 50 år. Pillret har hyllats för att revolutionerat sexualiteten och kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Men det är ett 50-årskalas fyllt av kritik kring lättvindiga utskrivningar, ignorans kring svåra och många biverkningar samt en sexualpolitik som fortfarande lägger ansvaret för skydd mot graviditet enbart på kvinnan. Såväl feministiska krönikörer som läkare har uttryckt oro och ilska kring det hyssjande som råder kring p-pillrets effekter. Men trots att de vanliga biverkningarna bland annat är nedstämdhet och minskad sexlust är det fortfarande den vanligaste preventivmedelsmetoden. Nio av tio svenska kvinnor uppskattas använda, eller ha använt, p-piller. Hur kan ett kritiserat läkemedel, med påtagliga effekter på mångas psykiska hälsa, ändå vara så vanligt?

Svaret ligger möjligen i att det är ett oerhört enkelt och billigt sätt att bedriva vård. I rädsla för ökade aborter eller mer tids- och kostnadskrävande preventivmedel såsom kopparspiral är det betydligt lättare att slentrianmässigt erbjuda recept på p-piller. Hormoner skrivs idag heller inte bara ut i preventivt syfte. Många kvinnor blir erbjudna p-piller mot bland annat PMS, svåra menstruationssmärtor, oregelbunden mens eller andra hormonrelaterade problem. Likaså framställs p-pillret som en räddare i nöden mot såväl acne och grov hårväxt som liknande estetiska åkommor.

Samtidigt som p-pillret triumferande firar 50 år med hög användningsfrekvens gör serotoninhöjande psykofarmaka samma segertåg runt om i världen. Folkhälsoinstitutet uppskattar att omkring 11 procent av kvinnorna och 6 procent av männen i Sverige medicinerar med antidepressiva läkemedel. Bland unga är siffran omkring 60 000, varav merparten är kvinnor. Såväl medicinen, som bilden av den, har  förändrats. Den har gått från att ha varit ett suspekt lyckopiller för djupt deprimerade till dagens serotoninhöjande preparat såsom Cipramil och Zoloft, som skrivs ut av en rad varierande orsaker. Idag behövs ingen klinisk depression eller annan fastställd psykisk ohälsa. Istället varierar utskriftsorsakerna från oro och sömnproblem till smärttillstånd, social fobi och generaliserad ångest.

Mönstret från den lättvindiga p-pillerutskrivningen går igen. Läkemedelsindustrin går på högvarv och allt fler hjälpsökande får ett recept på en medicin som orsakar biverkningar, förändrat humör och dämpade känslor. Minskad sexlust och svårigheter att få orgasm hör bland de främsta biverkningarna gällande de vanligaste serotoninpreparaten. Likaså upplever många att den utjämning som sker i humöret ger en form av overklighetskänsla, där de tappar kontakten med sig själva. Men även denna medicinering är ett både enkelt, effektivt och billigt sätt att behandla patienter. Med knappa resurser erbjuds få samtalsterapi eller liknande och det finns omvittnande brister i såväl uppföljning som komplement till medicineringen. Ta medicinen och hör av dig om det inte blir bättre är rådet många får, liksom att ”hålla ut” under den första perioden av biverkningar. Samma råd ges ofta till kvinnor som klagar över p-pillrets biverkningar. Man kallar det en övergångsfas och uppmanar dem att komma tillbaka om det inte blir bättre. Ofta enbart för att byta sort.

Det är inte bara för vården som det är både ekonomiskt och effektivt med hög läkemedelsanvändning. Arbetsgivare vill knappast anställa kvinnor som en gång i månaden lider av så svåra menstruationssmärtor att de i värsta fall måste stanna hemma från arbetet. Svår PMS med humörsvängningar som följd påverkar fler än den drabbade. Att låta människor med oro, sömnsvårigheter eller generaliserad ångest gå ner i arbetstid eller rehabilitera sig kostar pengar, jämfört med en duglig och medicinerande personal. Läkemedlen passar helt enkelt väldigt bra in i ett samhälle där anställningsbarhet och självhjälp blivit frekvent använda begrepp och där samhällsstruktur och tempo inte tar hänsyn till naturliga känslor såsom nedstämdhet, oro och svajande humör.

Bland det mest påfallande med såväl p-piller som antidepressiv medicin är hur lite vi vet om hur de påverkar oss på lång sikt. Ingen kan idag med säkerhet säga hur det frekvent tillskottet av hormoner och signalsubstanser påverkar våra kroppar. Läkemedlen är så pass nya att inga uppföljande studier ännu kan göras. Att p-piller även påverkar miljön och skapar ekologisk oro är känt. Men vad händer med de mängder serotonin och liknande preparat som också hamnar i våra vatten? Det är det ännu ingen som vet.

Likaså är det tydligt att de som främst utsätts för propaganda och receptutskrifter kring båda läkemedlen är yngre kvinnor. De är den främsta målgruppen gällande p-piller och den samhällsgrupp där användningen av antidepressiv medicin ökar mest. Det är ingen röststark grupp, men däremot människor som har höga krav på sig gällande både prestationer, sexualitet och relationer. Det är unga individer, som kanske inte har hunnit få kontakt med sig själva och sin sexualitet. En frekvent utskrivning av medicin till dem kan vara förödande. Risken finns att vi om ett tiotal år får se en hel generation unga kvinnor sluta med sina läkemedel och undra vad det var som de stod ut med under alla dessa år. En bedövad generation, som hade förtjänat en bättre behandling.

Text publicerad i GP Kultur 8/7

18 thoughts on “En bedövad generation”

  1. Nej, slentrianmässig utskrivning av antidepressiva medel är verkligen ingen bra idé, men jag måste säg att jag personligen är mycket tacksam över dessa preparat. För mig fungerar de utmärkt, och min personlighet har blivit det den en gång var. Äntligen kan jag känna igen mig själv och jag slipper ångest, rädsla och självförakt. det är verkligen som att få sitt liv tillbaka. Jag undrar dock om det inte är många som tar dessa tabletter för att orka mer och för att slippa lyssna på sitt inre och det är knappast hållbart i längden.

  2. Tack för en viktig och välskriven artikel. Jag efterlyser en uppföljning och en debatt i dessa ämnen som berör slentrianmässig medicinering och kvinnans situation i det här hänseendet. Ett annat kommande område för slentrianmässig medicinering tror jag också är för barn och ungdomar med olika slag av koncentrationssvårigheter.

  3. Håller delvis med, samtidigt som jag tycker att artikeln framställer kvinnan aningen förlamad i sina egna beslut. Jag skulle aldrig ha ätit mina antidepressiva och mina p-piller utan att ta ett självständigt beslut om att det var vad som behövdes.

    Smartare än så här är vi, vi måste kunna ta ett eget beslut om vad vi vill stoppa i oss, vilket jag tror och hoppas att många unga kvinnor också gör.
    Problemet är till stor del att substituten (i synnerhet till alla former av p-piller/minipiller) inte är tillräckligt bekväma/lättillgängliga ännu.

    Till viss del låter vi oss bedövas, men i de flesta fallen hoppas jag att kvinnan står bakom beslutet och inte vaknar upp om tio år och ångrar sig.

  4. För övrigt var det en välskriven och viktig artikel, ämnet behöver definitivt diskuteras mer.

  5. Vad var syftet med denna artikel? Jag fattar inte ens vad den hade att göra på Kultursidorna i Gp.
    P-pillret är viktigt. Ssri är viktigt. Det är inga skitmediciner det där. De ska inte underskattas.
    Nyligen diskuterade jag med en sydamerikan om just p-pillret. De har haft det lika länge som vi. Fortfarande var abortklinikerna olagliga, men alla visste att det fanns. Är det bättre? Vi har subventionerade p-piller i Göteborg. Superbra, ändå köper folk en hel del dagenefter-piller. Det borde inte behövas.

  6. Hej! Om man inte gjort någon vidare research ska man inte heller skriva någon artikel. “Vad händer med de mängder serotonin som hamnar i våra vatten”? SSRI innehåller inte serotonin, herregud… Människor tvingas inte medicinera med antidepressiva, de skrivs ut för att de är det bästa vi har mot verkliga sjukdomar människor dör av.

  7. Jag ska försöka svara lite sammanfattande på kritik:
    Jag vet att antidepressiva är en bra krycka och ett ovärderligt stöd för många. Det har de även varit för mig. Det jag vänder mig emot är en lättvindig utskrivning, med dålig uppföljning och utan kompletterande vård och där jag anser att vården heller inte tar biverkningarna på tillräckligt stort allvar.
    Samma sak gäller p-pilleranvändningen. Må så vara att den fungerar bra för många, men för väldigt många är biverkningarna alltför svåra. Det talar vi alldeles för lite om.
    ML_nyfiken: Vi har subventionerade p-piller under 20 år, men vad spelar det för roll om människor mår dåligt av dem? Vad har du för belägg för att kalla dem för superbra och inte skitmediciner, när kvinnor uppenbart inte vill använda dem pga biverkningar?
    Michaela: Jag har allergi mot offerrollen som ofta tilldelas unga kvinnor, så bra att du påpekar det. Jag tror absolut att unga kvinnor, liksom andra människor, kan göra medvetna val och basera det på sin hälsa och vad de känner är rätt för dem. Problemet är ju alternativen. Om man går till en barnmorska som ständigt tjatar om p-piller är risken ganska stor att man tillslut känner att man ska använda (Sara Stridsberg har skrivit en fantastisk text om detta i Bang, finns på nätet, googla!) och samma sak med antidepressiva. Det är inte så lätt att göra medvetna val när man samtidigt är i en underordnad roll som patient gentemot vården och läkarkunskap.
    Christian: Uttryckte mig slarvigt, menade innehållet i medicinen. Är det något mer som jag brister i research i får du gärna kommentera och berätta vad som är fel.

  8. Mycket intressant ämne och vinkel, även tillägget. Kopparspiral är tidskrävande, men faktiskt gratis, åtminstone i Göteborgs kommun. Jag fick äta många p-pillerkurer innan jag blev erbjuden kopparspiral av en gynekolog. Jag förvånas över att vi inte informeras om kopparspiralen som ett tydligt alternativ, kanske för att det inte är ett lika kostnadseffektivt som att skriva ut piller. Jag förvånas också över att tekniken inte utvecklats, alla kopparspiraler är lika stora och anpassade till kvinnor som fött barn, inte konstigt att det kan bli en smärtsam historia för många unga kvinnor med små livmödrar att sätta in den. Nackdelarna med p-piller måste kommuniceras på ett tydligt sätt för att alternativen ska bli intressanta. Tack för det Elin!

  9. Superbra syftades på att p-piller är subventionerade. Men visst, effekten för vissa med smärtsamma och oregelbundna blödningar finns där.
    Jag anser att p-piller är en superbra reform mestadels angående kvinnlig frigörelse med möjlighet att själv välja när man ska bilda familj och allt det där. Änglamakerskan är ovanlig idag, n’est-ce pas? (Kanske dagenefter-pillret är ersättaren…) Inte många väljer att föda sju barn där konsekvensen ibland blir svåra komplikationer pga stort antal förlossningar.

    Angående SSRI finns det ibland problem med att de sätts in lättvindigt nuförtiden, men inte lika mycket problem som att de sätts ut lättvindigt och saknas uppföljning och behandlingsplan. För bara 15 år sedan var det stört på “omöjligt” som ung tjej med höga krav på sig och som uppfyllde DSM-IV-kriterierna för en klinisk depression att få utskrivet dessa preparat som redan då kallades lyckopiller. Omöjligt att få behandling eftersom du som ung tjej såg så pigg ut, inte sliten trots att depressionstrollet trasat sönder insidan.
    Idag skriver läkarna inte bara ut SSRI i primärvården, de sätter även in Lyrica och Cymbalta ganska raskt som komplement, gärna tillsammans med Remereron(mirtazapin)eller Efexor(venlafaxin). Denna cocktail av relativt nya läkemedel är vanlig. Biverkningar med övervikt, trötthet, förändrat stämningsläge är välkända, men inte långtgående konsekvenser eller hur miljön påverkas.
    DÄR är något som du borde ha siktat in dig på, inte rena SSRI-preparat. Inte många blir ”lyckliga” med enbart Citalopram/Fluoxetin/Paroxetin/Sertralin. Det är bra att de finns, Det är bra att de skrivs ut, men de MÅSTE följas upp och trappas ut vid avslut. Jag tror vi är överens där.

  10. A, fel av mig. Du skrev aldrig om rena SSRI, bara antidepressiva läkemedel, men jag vidhåller min åsikt angående antidepressiva läkemedel och hur de skrivs ut och följs upp.

  11. Förutom övervikt, mer/mindre blödningar (en vän till mig hade konstanta blödningar i åtta månader under “övergångsperioden”) hormon- och humörsvängningar kan det superbra p-pillret ge minskad sexlust, uttorkade slemhinnor, svamp och nedsatt fertilitet – eller när man slutar med det – ökad acne och ökad behåring.
    Risken för blodpropp och bröstcancer är så pass liten att den avfärdas, medan minskad sexlust, svamp eller uttorkade slemhinnor inte anses vara tillräckligt viktiga problem för att man ska bry sig. Men jag kan säga att om man råkar tillhöra en av dem som inte längre känner igen sin kropp eller som inte kan ha sitt vanliga bekymmerslösa sexliv så bryr man sig!! Trots det finns det många tjejer som skäms över det och låtsas som ingenting.

  12. “Christian: Uttryckte mig slarvigt, menade innehållet i medicinen. Är det något mer som jag brister i research i får du gärna kommentera och berätta vad som är fel.”

    Jag vet inte om jag förstår – alltså antidepressiva innehåller inte serotonin, de innehåller molekyler som hindrar återupptag av serotonin i synapser vanligtvis, och ibland istället sådant som hindrar nedbrytning av serotonin eller som binder till serotoninreceptorer. Och det är inte så att det är “ingen som vet” vad som händer, miljöinformation finns faktiskt och är detaljerad (för den som är intresserad kan jag rekommendera FASS, klicka “FASS för förskrivare så kan man se miljöinfo på läkemedel med länk till mera detaljerad sådan).

    Sedan att man inte skulle kunna göra uppföljande studier pga att läkemedlen inte skulle ha funnit så länge, fel. Läkemedlen är inte nya, tricykliska antidepressiva har funnits i 50 år, sertralin i 20.
    Sedan när det gäller kopparspiral – en kopparspiral är inte dyr, utan billig, MYCKET billigare än p-piller. Ovilligheten ligger bl a i att skriva ut den till kvinnor som inte fött barn. Jag vet ju inte hur du förberedde dig för artikeln, men det verkar faktiskt som om du inte tagit reda på hur saker faktiskt ligger till här, utan mer slutat undersöka när du fått den info som stämde med artikelns vinkling.

    Och vad ska en läkare ska göra med en kvinna som har svåra smärtor under flera dagar varje månad – säga “jag skulle kunna hjälpa dig, men gör det inte”?

    Sedan har du rätt i att många får medicinen utskriven för lätt. Dock (jag jobbar som underläkare i psykiatrin) gäller detta även åt andra hållet. Människor blir felbehandlade och dåligt behandlade av läkare, och människor manipulerar, ljuger för läkare och vägrar ibland lyssna på bra läkare. När det gäller SSRI får många ökad ångest i början av användningen, därför ska man försöka “stå ut” alternativt ta lugnande medel (vilket ju antagligen skulle resultera i en artikel till i GP :) ). Och biverkningar är något som snarast är överdrivet – exempelvis är många unga tjejer jag träffat rädda för viktuppgång av tabletter där studier inte visat någon väsentlig egentlig risk för detta (viktuppgång pga större ätande kan dessutom givetvis motverkas av motion). Med risk att de då istället går med depression vilket både kan förstöra och ta deras liv.

  13. Får man ge idéer till texter?

    Du är inte ensam som skriver om detta ämne, jag vet inte hur många artiklar jag läst. På något sätt verkar det vara helt okej att ignorera hälften av de unga, killarna. Det verkar finnas en kuslig tystnad, en journalistisk död zon att ta reda på killars villkor. Vad beror det på att killar klarar sig sämre i skolan, är mer överviktiga, bågår självmord oftare osv. Är svaret på detta, som vår utbildningsminster sa, att killarna ska “ta sig i kragen”? Mitt förslag är att penetrera den frågan. Där finns mycket osagt.

    Fler fel i artikeln: både ssri och p-piller är billiga mediciner. De är inga kassakor längre.

  14. Många innan dig har tagit upp den överdrivna förskrivningen av antidepressiva och det stämmer fortfarande. Jag reagerade dock på bristen på genusanalys på skillnaden mellan utskrivningen till män och kvinnor. Vården behöver inse att en deprimerad man ter sig annorlunda mot en kvinna; män vågar inte uttrycka sin sårbarhet på samma sätt som kvinnor utan “biter ihop”, tolkas som friska och fortsätter må dåligt. Män som mår dåligt riskerar sedan att hamna utanför samhället och hamna i brottslighet, missbruk eller hemlöshet. En stor satsning på mäns, och för den delen också kvinnors psykiska ohälsa behövs.

    Angående p-piller ger de förutom mindre roliga biverkningar även skydd mot äggstockscancer och kan ha räddat 100,000 kvinnor från döden (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/p-piller-ger-skydd-mot-cancer_806481.svd). Detta betyder att kvinnor får skydd mot livmoderhals- bröst och äggstockscancer (den senare iofs diskutabel) medan män inte får någonting, när prostatacancer fortfarande regerar som den dödligaste cancern.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>