Forum för levande historia

Varje andetag av den här sommaren är en upplevelse. Jag tänker nästan hela tiden på att jag måste skriva ner och anteckna. Berätta hur det var den där kvällen vid Delsjön med bästa vännen. Kallt sjövatten efter löpningen, flyta på ytan av kylan och blunda. Overkligt blå himmel ovanför. Barnrop i fjärran, skratt från uppblåsbara leksaker och brygga.

Berätta om bröllopsfesten vid Höga Kusten. Dans i Norrlandsljus natt som befann sig mellan dagsljus och soluppgång. Hemfärden klockan fyra på morgonen. När solen börjat stiga och färga himlen rosa, bakom Sundsvallsindustrierna där röken steg mot himlen. Han hade somnat mot min axel och hans lockar kittlade mig i näsan, medan hans hand på mitt lår ibland ryckte till lite i sömnen. Jag som kysste hans huvud ibland och i sömnen fnittrade han till. ”Snart är vi hemma, älskling”, viskade jag och han hummade till svar.

Berätta om dagar vid badstränder med vänner. Långa samtal följt av saltvattendopp. Honungsmelon och biggaråer, rödbränd hud precis vid bikiniöverdelens rand och håret saltsmakande och blekt. Tropiska nätter på balkongen, tända ljus och Gin&Tonic. Mannen som går förbi börjar gå i takt med musiken som vi spelar och vi fnissar i smyg.

Berätta om kortvistelser i Stockholm, bara för att jag kan. För att min kalender är tom och schemat spontant så plötsligt sitter jag i en lägenhet i Gamla Stan och äter middag, hälsar på på folks jobb dagen därpå, skämtar om att jag är media-Stockholms sällskapsdam när jag rör mig mellan redaktioner utan att ha något särskilt ärende alls mer än att det är trevligt.

Berätta om dagar att vakna upp till utan agenda. Slå upp balkongdörren, ta någon av de olästa romanerna och stryka solfaktor 15 över huden. Eller ligga inomhus med TV-serier när regnet smattrar.

Berätta om Slottskogen och rosévin, berätta om regnigt besök på gamla standardkrogen där vi skålar och min vän utbrister ”åh vad jag har saknat er”, efter att sommaren tillfälligt splittrat några av oss.

Berätta om exet och jag, hur vi fnittrar på samma sätt när vi badar. Jag hade glömt, hans pojkfniss i en två meter lång kropp när vi går längre ut och vattnet stiger över kroppen. Det förtjust chockade skrattet när man doppat huvudet och inte längre är feg.

Ja, jag sörjer att jag inte var i Almedalen. Jag blir frustrerad av att inte ha jobb. Jag känner mig lätt blottad och värdelös när jag inte deltar i samtal och har åtta timmars arbetsdag. Men den här sommaren är värd det, jag försöker minnas och mota den inneboende och ständigt närvarande stressen över att det alltid finns något som man kan och borde göra. Jag vill anteckna varje liten del av min tillvaro, men allting flyter samman i ett ogreppbart nu. Jag bara lever, det är väl egentligen inte så mycket mer än så.

One thought on “Forum för levande historia”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>