Rädslan som övergick i kärlek

När jag var liten var jag rädd för nästan allt. En av de saker som jag var mest rädd för var djur. Katter, hundar, hästar, kor. Ja, de flesta djur verkade hotfulla och främmande. När mina kompisar blev hästtjejer blev jag också det. Jag prenumererade på hästtidningar, köpte hästprylar, hade hästaffischer på flickrumsväggarna. Men när de andra åkte till ridskolan stannade jag hemma. Hästar gillade jag, de var världens finaste djur och varje gång de ramlade eller blev skjutna i någon cowboyfilm protesterade jag högljutt. Men rida på dem, det vågade jag inte. Istället snickrade min pappa ihop en trähäst av gamla brädor. När de andra åkte till ridskolan satte jag mig på trähästen ute på åkern.

När jag var elva år skaffade min familj hund. Indra kom in i min värld som en liten Golden Retriver-valp, lika nervös för mig som jag var för henne. Långsamt lärde vi känna varandra och genom henne rann min sista kvarvarande hundrädsla av mig. Vi blev bästa vänner. Hon och min morfar var mina två bundsförvanter i en värld av rädslor, skolprestationer och begynnande tonårsångest. Under mina sömnlösa nätter var det hennes kropp jag la mig intill, hörde henne sucka nöjt och sömnvifta lätt med svansen. I alla diskussioner om katt versus hund, som förts ända upp i vuxen ålder och som oftast inbegriper påståenden kring att hundar är korkade har jag nämnt den sortens känslighet som vår hund hade. Hon som kände på sig ledsenhet och ilska, med en emotionell intelligens vida överstigande många människors. Jag har blivit utmålad som katthatare, när det i själva verket handlat om något helt annat.

Katter var det djur som rädslan aldrig gick över för, men som blev ett allt större problem. Väldigt många har katter hemma. Hur förklarar man att man får skenande hjärtklappning och vill springa därifrån när man möter en jamande liten kattunge? Hur responderar man på alla youtubeklipp på gulliga katter när man själv bara ser något skrämmande? Hundrädsla är socialt accepterat, men katträdsla mindre vanligt.

 Åh, som jag skämdes. Jag skämdes och ljög och dolde. Låtsades som ingenting när jag darrade av obehag hemma hos människor med katt. Det var både plågsamt och ohållbart. Så tillslut testade jag att vara ärlig. ”Jag är rädd för katter”, sa jag rakt ut och förväntade mig anstormning av fanatiska kattälskare. Den uteblev mer eller mindre. Visst fick jag ta emot en och annan gliring om att det var helt ologiskt att vara rädd för något så gulligt och hatade jag inte bara katter? Men de som var mest förstående var faktiskt de som själva hade katt. De lät mig vänja mig vid deras katter i min egen takt, så att jag tillslut vågade klappa de katter som jag hade lärt känna.

 För några veckor sedan blev jag och min sambo med lånekatt. På samma sätt som vår hund brukade göra lägger han sitt huvud på min bröstkorg och ser på mig med ögon som förklarar att du och jag är best buddies och jag finns här. Ett ordlöst band mellan hans spinnande och mina leenden. En skygghet för varandra som ersatts i tillit. Jag har återigen vunnit mot rädslan och fått en av de finaste kärleksupplevelserna på köpet.

 Krönika publicerad i BT 11/9

5 thoughts on “Rädslan som övergick i kärlek”

  1. wow, den här krönikan är som en liten animal farm i sig själv. allt man är rädd för kan man bara lägga på kudden och så blir världen en bättre plats! jag är iofs rädd för matrester i diskhon… hm. men hushållskatt är mycket mysigt, grattis till tillskottet!

  2. +1 på att vara rädd för matrester i diskhon.

    Men egentligen kom jag tillbaka för att säga att åh jag vill bara krama lilla Elin på trähästen! Min syster och jag började rida när vi var fem och sju år gamla. Då var det bara roligt, men nu när jag ser oss på de där enorma hästarna undrar jag vad våra föräldrar tänkte egentligen…

  3. Jag har en vän som är otroligt rädd för katter och oftast skrattar jag bara åt henne. Jag tänker precis såsom du skrev att sådana små, söta, gulliga djur som katter kan man väl inte vara rädd för heller.

    Fast nu får jag nog tänka om.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>