Vi är inte våra utopier

Jag står på Systembolaget och ska köpa vin till kvällens middag. Har hittat ett av mina favoritviner, det är röda som jag sällan köper. Jag fingrar på flaskan och sedan ser jag på flaskan bredvid. Ekologiskt. Favoritvinet saknar märkning och har transporterats långt. Jag darrar på fingrarna och tar på båda flaskorna, en obeslutsam hand rör sig mellan dem. Slutligen väljer jag det ekologiska, det är säkert också gott. Jag går vidare till livsmedelsbutiken för att handla. Blir sugen på paprika, får man köpa paprika? Jag kan inte köpa paprika, de har transporterats långt och det finns ju svenska tomater. Väljer tillslut en förpackning med tre paprikor ändå, trots att de dessutom är förpackade i plast. Det dåliga samvetet väller över mig. Så fortsätter jag genom butiken, med en ständigt närvarande ångest.

Det här är vardag för oss som engagerar oss politiskt och låter politiken genomsyra vårt liv. Kanske blir det extra tydligt för den som både har en miljöpolitisk och feministisk agenda. Att leva jämställt med så liten miljöpåverkan som möjligt är ständigt pågående projekt. Lägg till vänsterpolitiska och djurrättsliga agendor och det är en oupphörlig kamp med sig själv, med samhället och de små, privata besluten i det stora.

Som feminist, miljöengagerad och djurrättsintresserad är fokus alltid riktat mot ens privata val, också från andra. Människor omkring en verkar drivas av en lust att solka ner vad de uppfattar som en självpåtagen rättfärdighet, mänskliggöra den politiska och påvisa hyckleri. Hur många som kallar sig feminister har inte blivit ifrågasatta för olika beslut i deras privatliv, som uppfattas som mindre feministiskt? Vilken djurrättsaktivist har inte blivit ansatt för inköp av djurtestade mediciner eller andra beslut som uppfattas som skavande i deras ideal? Jag vet ingen som inte ständigt fått dessa frågor, inte sällan från icke-feminister som äter kött och låter bli att köpa ekologiskt. Nu ska vi avslöja hycklaren, som tror hon är bättre än oss, verkar tanken vara. Om man inte ens försöker skapa politik av ens vardag har man ryggen fri att ifrågasätta andra.

Ännu mer oroande är att ifrågasättandet ofta kommer inifrån. En slags sekteristisk kontroll av andra, där man antingen godkänns eller underkänns. Feminister som klankar ner på andra feminister, djurrättsaktivister som ifrågasätter en vegetarians bärande av skinnjacka, miljöengagerade som fnyser åt en plastkasse i handen.

Samma sorts driv att avslöja hyckleri är ett oerhört tråkigt inslag i den politiska journalistiken. Under valrörelsen har så kallade ”avslöjanden” duggat tätt. Politiker som är emot RUT-avdraget köper hushållsnära tjänster och miljöinriktade politiker som Maria Wetterstrand tar ibland flyget. I utfrågningen av Lars Ohly pressades han återigen hårt kring att hans barn valt att gå i friskola. Ständiga övertramp kring politikernas barn och privata val ska idisslas i någon slags ambition att avslöja deras hyckleri. Oavsett vilka som vinner lär tillsättandet av en ny regering ackompanjeras av granskningar kring gamla skelett i garderoben. Vilka politiker har testat knark i sin ungdom och är de fortfarande kompetenta regerare då?

 Men vi är inte våra ideal. Varken den engagerade privatpersonen eller ledande politikern kan följa sina politiska övertygelser till punkt och pricka. Vi är inte förmögna att leva våra egna utopier, inte så länge vi samtidigt är en del av samhället som det ser ut idag. Det skarvar ständigt mellan hur vi vill leva och hur normer och utbud begränsar oss. Ingen kan leva det perfekta livet av rättfärdiga val och det vore dessutom oändligt tråkigt om vi gjorde det. Så länge politiker inte har gjort något brottsligt under sittande mandatperiod skiter jag i om de någon gång testat hasch eller tog en flygresa. Jag har hellre mänskliga politiker än tomma ideal.

Krönika publicerad i Fria Tidningar 17/9

12 thoughts on “Vi är inte våra utopier”

  1. Jag minns inte vem det var som sade det, men angående sådana här saker var det någon som sade:
    “Hellre dubbelmoral än ingen moral alls”

  2. Möjligt att Maria Wetterstrand flyger ibland. Hennes make Ville Niinistö flyger desto mer. Varje vecka:

    – Jag åker dit mera sällan och då brukar jag åka båt. Men han pendlar med flyg och flyget tar en timme från Helsingfors och båten tar 15 timmar. På en helg innebär det 28 timmars skillnad i tid. På det sättet är jag tacksam att det finns flygtransporter. Men de ska användas när de behövs och inte för affärsresor som ingen egentligen vill göra, för möten man lika gärna kan ha i en videokonferens.

    http://www.aftonbladet.se/wendela/article7162764.ab

    Hennes makes resor behövs. Men ingen annans. Elitism i ett nötskal.

  3. På 60-talet tänkte sig många hippies att “du är lika med vad du känner och tänker – och om andra känner likadant kommer världen att förändras till vår utopi”. Idag kör många samma tänk igen, eftersom det ger mycket plats för att blåsa upp sig själv, men däremot noll långsiktigt ansvar. Men en politik som inte skiljer mellan slagord, verkligt handlande och politiska, sociala eller mänskliga komplikationer blir totalt j-a hjälplös: den krossas så fort vinden vänder, eller så fort någon kommer med för skarpa frågor.
    Politik bärs av gemensamma, delade erfarenheter och gemensam pågående diskussion, inte av din, min eller Moder Teresas personliga perfektion. Inser man det försvinner också mycket av den där ångesten över att inte orka vara 110% god feminist eller god vegan.

  4. Som Julia, Word.

    Btw så tänkte jag på dig igår. Jag har dom senaste dagarna ordat och tjafsat med bekanta och obekanta om politik, och kom igår att tänka på dig. Jag har följt din blogg ett bra tag och kom att tänka på att du för en tid sen skrev att du började känna att det var nog med att ta all skit folk kommenterade i din blogg. Att orka bemöta mycket okunskap och tröga uppfattningar samt påhopp.
    Nå, i alla fall.. Jag ville mest bara säga att jag tycker att du är grym för allt det du argumenterar, diskuterar och bloggar om. Att du orkar och att du inte ger upp. Det lilla jag har diskuterat och skrivit den senaste tiden får mig att förstå hur jobbigt det är och jag ville bara kort och gott säga att du är grym för det du gör! Och samtidigt säga tack eftersom jag tror att det jag läst hos dig gett mig mod att stå på mig i det jag tror och tycker.
    Och så vet jag nu även hur mycket det värmer att faktiskt få höra sånt, så jag tänkte passa på!

  5. Jag var med dig hela vägen tills du nämnde Wetterstrand. Skillnaden på det du beskriver i ditt inlägg och det Wetterstrand gör, är att det första gäller hur du vill leva ditt eget liv, medan hon predikar och bill praktiskt tillämpa hur vi ska leva våra liv.

    Det är inte ngn enstaka flygresa. Det är frågan om ett regelrätt pendlande. Samtidigt så predikar hon att vi ska åka mer mijövänlig och kollektiv trafik. Hon har dessutom mage att rättfärdiga detta med att hon köper till ett miljötillägg på sin biljett. Vem i övrigt har råd med det? Det är att håna en stor del av befolkningen samtidigt som hon vill utarma glesbygden med att höja bensinskatten med 49 öre + MOMS, Som att de har ngt val till bilen!? För hon tycker ju att alla ska leva närmre sitt jobb dvs alla till städerna. Etc.

    Det är skillnad på att inte alltid klara att leva efter sina ideal och att försöka påtvinga andra sin filosofi när man själv inte ens är i närheten att leva efter den.

  6. Hmm: Hon köper dock utsläppsrätter för alla flygresor hon gör. Och utsläppsrätter är ju också någonting hon förespråkar. Så där lever hon ju faktiskt som hon lär.

  7. Finns så mycket att säga om detta…

    För det första är det idiotiskt att göra “ärlighet” till den allenarådande dygden och “hyckleri” till den enda synden. VARFÖR? Varför skulle just denna dygd och just denna last vara viktiga, och allt annat oviktigt? Har nån hyckleri-avslöjar-fanatiker nånsin stannat upp och funderat över detta? Varför kan det inte vara MINST lika viktigt att, till exempel, vara empatisk istället för grym, som att vara ärlig istället för hycklande?

    Sen kan man också fråga sej vad definitionen är på hyckleri. En rimlig definition är väl att man predikar vissa ideal för andra att följa, men skiter i att följa dom för egen del (eller man kanske bara skiter i dom när ingen annan ser). Då är det ju faktiskt hycklande att jobb-pendla med flyg, istället för att göra allt man kan för att hitta ett NÅGOT närmare jobb iaf, eller bo i längre perioder nära jobbet.
    Den som däremot gör sitt bästa för att handla närproducerat eller undvika att köpa djurprodukter, som har genomtänkta ideal som man också följer, men inte lyckas till HUNDRA PROCENT, är ju ingen hycklare. Det är väl i så fall mer hyckleri inblandat i att säga att man inte ska döda döda djur i onödan, men ändå glatt bära skinn och käka kött. Eller att öht skita i andra individer, men ändå bli indignerad och upprörd och hävda att nu blev man minsann kränkt när ANDRA är elaka mot en SJÄLV.

    Så problemet med allt tjat om hyckleri är väl för det första att det är absurt att göra hyckleri till den ENDA lasten och ärlighet till den ENDA dygden, för det andra att man i praktiken skiter i hyckleri hos “mainstream-människor” (exat vad som ska räknas som mainstream kan variera mellan olika kontexter) samtidigt som man fanatiskt letar efter minsta tecken på hyckleri hos alla som på nåt vis avviker.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>