Glassiiiigt

Varje gång som jag känner mig så trött och ledsen som jag har gjort de senaste dagarna får jag dåligt samvete. Jag känner skuld gentemot mitt förflutna, en människa som drömde om min tillvaro. Jag känner skam kring hur jag har mage att gnälla när jag är så förbannat priviligerad som jag är idag.

Jag har inte ett jobbigt liv. Jag skriver, debatterar, researchar, reser runt och föreläser och sitter i paneler. Jag skriver roman, intervjuar, blir intervjuad och redaktörar texter ibland. Jag får skriva och prata om saker som jag brinner för, hela dagarna. Jag blir publicerad, människor lyssnar på mig och stundtals känner jag att mina ord och de frågor som jag försöker föra upp på agendan spelar roll. Det är fantastiskt stort.

Jag har ingen rätt att känna mig trött och nedstämd, när jag lever ett så extremt priviligerat liv. Det är inte jobbigt.
De år som jag städade nerbajsade hotelltoaletter, torkade insmetad affärsmanssperma från tv-skärmen och rättade till minsta veck på överkastet så att inte gästerna skulle klaga, det var jobbigt.
De år då jag levde efter en bestämd stämpelklocka och började halv åtta varje morgon, fastän jag aldrig sovit mer än några timmar på natten, det var jobbigt. Det var jobbigt att vara på en arbetsplats där alla sociala medier var spärrade, rasterna var hårdkollade och bestämda och det förväntades mer av de anställda än de orkade med.
De år då jag pluggade heltid, arbetade deltid, engagerade mig ideellt samtidigt som jag vägde 48 kilo och försökte kämpa mot min anorexia var jobbiga. Hade jag någonsin ro och tid? Jag minns inte.
Alla de år som delvis bara handlade om att få ekonomin att gå runt, då jag pantade burkar för att ha råd med toalettpapper och inte hade råd att hämta ut min medicin som jag tog mot min oro kring just ekonomin. De var skitjobbiga. Så har jag det inte längre. Inte gott ställt, men inte så illa. Jag har råd med det mesta som jag behöver och kan gå in på en livsmedelsaffär och köpa precis det som jag vill ha, inte bara det allra billigaste som ger någon slags näring.

Jag är så förbannat priviligerad numera. Den människa som jag varit skulle skrika i raseri åt mig om hon visste att jag tillät mig att känna efter hur trött jag är i den tillvaro som jag lever nu. Men trött är jag ju. Det är inte jobbigt på något sätt, men väldigt många veckor av mycket jobb, planering, ansvar och resor har dränerat mig en smula. Därtill har jag flyttat, skaffat katter, försökt hålla relationer bra och stabila och varit ute på alldeles för många fester och klubbar. Jag har börjat planera ett bröllop, med åsikter och logistik på allehanda håll. Dessutom kom vinterdepressionen och slog undan fötterna för mig, med ångestattacker och slagsmål med psykiatrin som följd. Det värsta har bedarrat, men själen blir en smula tärd efter ett sådant skov.

Jag stirrar avundsjukt på alla som orkar, till synes oproblematiskt. Skammen över att jag de senaste månaderna alltmer blivit en Häxan Surtant, som bölar, hatar och inte orkar. Som inte är en kul och härlig tjej med glimten i ögat, kåt, glad och tacksam. Jag vet att det inte begärs av någon annan än mig själv, men kraven inifrån är tillräckliga.

Jag är så förbannat priviligerad och ändå känner jag ett behov av en paus, om så bara världens minsta. Ett dygn på vid havet på någon kurort, köra medelklassklyschan rakt av och åka på spa när vardagspusslet brister. Jag har blivit den människan och så priviligerad är jag att jag utan problem kan spontanboka ett dygn på Varbergs Kurort för två med mitt mastercard. Jag äcklas av mig själv, men är för trött för att kunna göra något annat än att få ett dygns respit.

11 thoughts on “Glassiiiigt”

  1. Att som du ha arbetat dig fram till en position där frukten av din möda belönas bättre än tidigare är inte ett privilegium som någon har tilldelat dig.

    Det är helt och hållet ditt eget verk och din egen förtjänst.

    Det finns ju inte en krona i din kortkredit som du inte själv arbetar ihop. Du har inte berövat någon annan något för att ha råd till Varbergs Kurort. Tvärtom har du belönat din omgivning med bra texter, och som motprestation har omgivningen belönat dig. Det är ett verk av din egen begåvning och ansträngning, och du är helt och hållet värd det.

  2. Klart du ska ta pauser! (Och njuta då du foryfarande pallar klubba då och då.)

    Jag vet inte vad hotellstäderskan Elin skulle tycka men mitt tidigare, fattigare och struligare jag är högst närvarande i det jag gör nu. Får jag stanna hemma för stressmage eller liknande påminner han mig om att det varit värre och blir bättre. Drar jag på spa njuter han i fulla drag.

  3. Ha. Varför skulle du äcklas av dig själv? Your hard work paid off — det är väl inte så dumt att kunna åka på spa när man behöver det? Lite bortkastade pengar om du skall ha ångest för att det är en medelklasskylscha medan du gör det.

    Så småningom kan man fundera över om det är värt det. När gudarna vill straffa en så uppfyller de ens önskningar eller hur det nu går. Men om man huvuddelen av tiden tycker att det är roligt kanske vissa kortare perioder av “gå i väggen”-känslor är något man är beredd att ta. Framför allt om man kan åka på spa eller göra något annat för att vila upp sig lite. Om det för det mesta handlar om att gå in i väggen kanske man skall tänka om.

    Ha ett skönt dygn!

  4. Förlåt, men jag vet inte hur jag ska kunna skriva detta utan att låta dryg och otrevlig. Det enda jag kan tänka på är hur en massa människor fixar att ha jobb OCH barn samtidigt. Barn som får kräksjuka och influensa hela februari, och även om föräldrarna hade haft råd med spa skulle de inte kunna få barnvakt i två dygn… Du får självklart klaga hur mycket du vill, men livet är faktiskt ganska glassigt när man bara har sig själv att tänka på.

  5. Elin: Om du ska skämmas över något, så är det att du klassar dig som priviligierad, vilket indirekt betyder att du anser att man inte har rätt att leva som du gör, ens om man som du kämpat sig till en sådan tillvaro. Dvs, genom att använda ordet “priviligierad”, så säger du att alla är skyldiga att ha den jobbiga tillvaro du hade innan du blev priviligierad.

  6. Tessan: Ja, för att inte tala om föräldrarna till barnen i Afrika. Tänk så tacksamma de vore över en socialförsäkring som ger dem rätt till VAB!

  7. Du verkar ha ett helt grymt tempo och är produktiv till max, häftigt! Min erfarenhet är att det bästa är att alltid acceptera det man känner, dvs är man trött så är man. Det man känner är alltid rätt i någon mening. Annars pajjar man sin självkänsla. Det är så lätt att få för sig att man borde känna på något annat sätt än det man gör och det är inte ovanligt att man låter sig påverkas i sin bedömning av sin egen känsla av det man tror att andra skulle känna/göra i samma situation. Tror det förhållningssättet är något man ärver men som blir bättre och bättre för varje generation.
    Om man vill göra något åt en känsla eller något man inte tycker funkar så har jag ganska nyligen verkligen insett (å det är lika självklart som svårt när man fattar) att – vill man få ett annat resultat måste man gör på ett annat sätt. Att göra på samma sätt hela tiden och förvänta sig olika resultat är oftast inte framgångsrikt.
    Var snäll med dig själv du verkar ha ett grymt tempo å blir du ledsen eller trött så kanske du kan försöka ändra på nåt :)

  8. Men saker och ting kommer ju alltid att vara jobbiga och får vara det och måste få vara det, det kan man inte (jo, KAN kan man och det gör man men man borde inte) skuldbelägga sig själv för.

    För vem man än är var man än står hur bra man än har det är det ju jobbigt ibland och emellanåt och till och med rätt ofta. Det fiffiga med att det går bra för en är ju att man inte rasar lika djupt, att man bygger upp ytterligare skyddsnät förutom den samhälleliga bottenplattan. Att man är priviligerad nog att åka på kurort en helg. Det ska man inte behöva känna massa skuld över, däremot är man såklart väldigt glad över det och det uttrycker du ju också.

    Hoppas det blir en supermedelklasskur utan dess like, på det allra behagligaste av sätt.

  9. Kära Elin! Det går ju inte att styra sitt mående med förnuft och logik och duktighet. Skulle vilja ge dig en kram. Ta det lugnt, åk på spa eller gör något annat som känns gott nu när du har möjlighet. Vila och umgås.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>