Queerkid

Jag och en av mina chefer stod och pratade barnkläder när vi inventerade journaler idag. Hon har en son på tre år som älskar glitter och paljetter och vi pratade om faktumet att det fanimej är helt sjukt att uppdelningen av barnkläder/möbler/leksaker fortfarande är kvar på en sådan rå könsskillnadsnivå att man knappt tror att det är sant.

Det är som om det är ett område som feminismen och genusdiskussioner har släppt fullständigt. Som om man i några år tyckte att det var intressant, sedan märkte att ingenting hände och därför la ner det. Genuspedagogik existerar väl fortfarande på en del dagis, men det här med att gå på klädföretag verkar alla ha gett upp.
Trots att kids borde vara den mest prioriterade gruppen av alla att förhindra könsindoktrinering från tidiga år.
- Jag förstår inte varför det ens är av intresse att definiera honom som pojke, sa min chef och konstaterade att han väl på något sätt snappat upp på dagis att han var en pojke, men att han ibland hellre var tjej, ibland bebis, ibland en katt och ibland en daggmask, likt förbannat.
- Är det några som är omedvetna om att det finns två kön och att det har en utstakad roll utifrån vad de fötts som så är det barn, sa hon, så varför tvinga dem att bli medvetna om det vid så tidig ålder?
Jag stod mest och tänkte på att vi fortfarande inte uppnått acceptans kring att folk går runt och definierar sig som daggmaskar när de känner för det.

pimp my body, my soul, my everything (eller; manlighetskrisen och strindbergs bögnoja)

projekt ta hand om sig själv och skapa struktur startade lördag förmiddag. sockeravgiftning, GI-mat, långpromenader och försöka vara snäll mot magen. min nyttomiddag fuckade i och för sig upp det hela och kvidande på min säng med uppsvälld mage mindes jag exakt varför kryddor och lök var haram-ingredienser under lång tid. ett steg i taget, det går ändå åt rätt håll. som att få erbjudanden om tre olika fester och ändå stanna hemma ensam en lördagkväll till förmån för skrivande och kurslitteraturläsning om metrosexuella män vid förra sekelskiftet och august strindbergs bögnoja.

av historien lär man sig om nutiden och det är omöjligt att inte dra paralleller till vår samtid när jag läser text efter text om den krisande mansrollen vid 1900-talets början. då när samhället omstrukturerades till industrisamhälle, arbetarrörelsen utmanade borgarklassen dogmer, kvinnorna samlade sig i krav om rösträtt, påverkan till makt, arbete och rättigheter, homosexuella började bli lite mer synliga och konstnärer och författare som oscar wilde gav en annan bild av hur en manlighet kunde se ut samtidigt som kvinnliga diton gav en annan bild av hur en kvinnlighet kunde se ut. männen var skitskraja, förvirrade. samhället var skitskrajt och förvirrat, hela samhället vilade ju på borgarnas mansideal som nära knutet till hur samhället skulle se ut. förändringen följdes av backlash med antifeminism, ökad biologism, förföljelse av de dekadenta (det var under denna tid som dekadent fick den betydelse den har idag då borgaridealet om nyttoaspekt och styrka utmanades av konstnärer som inte levde upp till idealet och man var tvungen att skapa ett skällsord för dem) och det var först då som bög blev ett skällsord i sverige.
också idag, i vår nutid. homosexuella och dekadenta konstnärer utmanar heteronorm och könsstrukturer. queerteori, homo-adoption, androgynitet, metrosexualitet. feministiskt initiativ, gudrun schyman köper in sig i de tio största bolagen i sverige för att ifrågasätta den låga kvinnorepresentationen i styrelserna, debatter, jämställdhetsböcker, ta natten tillbaka, vägra kallas hora, kvoterad föräldraförsäkring, höjda kvinnolöner; överallt en massa kvinnor som kräver mer makt, mer plats. ett samhälle som omstruktureras i globalisering, arbeten som försvinner utomlands, flexibel arbetsmarknad med otrygga anställningsförhållanden, decentraliserad makt och så vidare och så vidare. männen är skitskraja, förvirrade igen. samhället är skitskrajt och förvirrat igen. och på tv flimrar burger king-reklamen om äkta köttburgare för riktiga män, tv3:s macho monday med hårda sporter för karlarna förbi. retrosexualiteten ersätter metrosexualiteten. hjärnforskare påpekar det olämpliga i att män tar hand om sina små barn. feministiskt initiativ som parti läggs ner efter all förföljelse och smutskastning. hatbrotten bara ökar. vårdnadsbidrag införs i sjutton svenska kommuner och göran hägglund konstaterar nöjt att fler kommuner kommer följa exemplet. manliga debattörer, författare slår ut med armarna i antifeministiska statements och förvirrar sig i resonemang om den uppfuckade mansrollen. manligheten krisar igen, hundra år senare, det följer samma mönster. och när min essä är klar ska jag skicka en kopia till ronnie sandahl med en hälsning om att don´t worry grabben, strindberg var minst lika förvirrad som du är (observera; no further jämförelser mellan sandahl och strindberg. förf.anm.).

men, återigen, projekt ta hand som sig själv. det handlar också om att skapa nya mönster och bryta de gamla dåliga. som att ta en söndagsbrunch på egg&milk istället för måndagsfikan på hagabion. upptäcka nya saker och bryta vanor är det nya svarta och jag och maja enades om att ta hand om sig själv och våga bryta mönster ska bli statement inför våren. projektet innefattas också av en ny mp3-spelare med så många byte minne att jag lätt kan scrolla fram till musiken som passar sinnesstämningen. små korta teman för det som mina tankar råkar falla in i för tillfället på mina promenader mellan hemmet och stan eller joggingturerna i skogen.
vi har tema parispeppen:
april march – pauvre lola
stereo total – moi je joue
charlotte gainsbourg – jamais
tema jag är så jäkla häftig:
jay-z – dirt off your shoulders
timbaland ft M.I.A. – come around
arcade fire – intervention
tema hantera ditchningar/better off alone:
erasure – love to hate you
placebo – taste in men
toni braxton – he wasn´t man enough for me
tema solen skiner och livet är gött:
razzy – i hate hate
the shins – phantom limb
seed ft anthony b. – waterpumpee
tema fightingspirit uppför backar:
snoop dogg – serial killah
nas – money over bullshit
the killers – bling (confessions of a king)
och så vidare…