lånad luft; jag är på väg

det norrländska ta dagen som den kommer-lugnet har infunnit sig en vecka för tidigt. det finns en hyperstress som borde finnas, som ligger någonstans där latent över allting, jag menar allting, som måste göras. studier, logistik, planering. för mycket. istället går jag runt och hostar upp det sista förkylningsslemmet i solskensförnöjsamhet.

jag är inte rastlös längre. inte när det är en vecka kvar till jag lägger nycklarna på chefens skrivbord, ursäkta men jag måste jocke bergnörda-igen; säger upp mig för att fånga lite sol.
det är så kort tid kvar och alla de veckorna jag bävade för, i decembermörkret när jag med fötterna långt nere i sörjan sa ett tveksamt ja till fortsatt anställning, ligger snart bakom mig. you made it bitch, you really made it!

jag är inte rastlös för jag andas lånad luft. det mesta saknar substans just nu och det gör ingenting. det gör ingenting att jag kippar efter andan, det som erbjuds är sådant som jag levt på en längre tid. snart behöver jag inte leva på det längre.
jag andas lånad luft och tänker norrland; vakna sjukt tidigt och gå en runda runt berget med ny mp3-spelare i fickan innan jag kommer in med vindbitna kinder till kaffebryggarens puttrande. jag och mamma i varsitt rum med varsin laptop i knät; orden som flyter, mamma som ropar för kafferast eller hundpromenad. fjällstugan, barndomsstugan, släktingarna. skoter över fjället, grillkorven och pulka i skoterspåret fast det är döfarligt.
tänker skrivarvecka på folkhögskolan; nya ansikten vars texter jag läst, långa samtal, ny luft under vingarna. en putt i rätt riktning, inspiration.
tänker berlin eller stockholm eller uppsala; ny asfalt under fötterna, nya himlar ovan ögonen. tänker paris, ja kanske paris i försommarhettan i parker med fröken b. och grabbarna eller island, ja kanske island med majas lyckliga rida-islandshäst-gestaltning inne på hagabion som ett fnissigt minne i hjärnbalken och långa vidder, varma källor, syster och klubblivet i reykjavik.

jag gör det jag brukar i lite mer än en vecka till. fyller mig med det substanslösa som varit substansen under en lång tid medan jag kippat efter andan. come fill me up med nya vårskor och vackra klänningar. vinfylla och flirtögon. kärlekslösa kukar och vackra ord. det saknar substans men det räcker för snart andas jag igen.