Aldrig mer semester

Mina två semesterdagar ägnades åt att ligga på sängen och stirra upp i taket, försöka tvinga mig själv att gå ut, shoppa upp pengar på värdelösa saker som obekväma spetstrosor och Jesus-kitch, sova halva dagarna och inte öppna en bok mer avancerad än H&M-katalogen.
Mot bakgrund av alla texter jag borde ha skrivit, böcker jag borde ha läst, att jag kunde ha befunnit mig i Norrland i det mest önskade sällskapet, att jag åtminstone kunde ha städat eller tagit tillvara på sommaren och att semestern var obetald känns det som mitt livs mest bortslösade dagar ungefär.

Det här är anledningen till att människor som jag aldrig ska ha semester. Hela jag bara faller. Från att ha varit prestationstjejen blir det helt plötsligt ett övermäktigt projekt att ens duscha.
Så kan man sitta på en lördageftermiddag och ha bakfylleångest efter en after-work och inse att man varit helt sanslöst oproduktiv i flera dagar i sträck. Helt värdelös och osmart. Inte ens kan jag förmå mig själv till att skriva någonting vettigt här. Jag hatar det här tillståndet.